Jag tillhör det tveksamma folkslaget som inte bara förvarar koden tillsammans med kortet utan även berättar det. Det fina med vår sort är att vi aldrig, säger aldrig, drabbas av något. Det är de ängsliga som jämt åker på bedrägerier och stöld. Men i morse kunde jag ha gått för långt. När jag lämnat ungen på dagis valde jag av oklar anledning att lämna vår mycket dyra nya barnvagn utanför dagis istället för att ställa in den. Antagligen tyckte jag att den stod bra i Vasaparken. Jag kastade mig i väg på ett möte till vilket jag anlände för sent och noterade att min vita blus hade inslag av banan, smutsigt skoavtryck och lite snor.
Detta satte tonen för resten av dagen som fortlöpte i vita kläder, vita ben, svett, smuts och stress.
Precis innan jag skulle kasta mig iväg för att hämta avkomman på dagis slogs jag av att jag lämnat vagnjäveln i Vasaparken. I klassisk fjortisanda funderade jag på om jag, till försäkringsbolaget och sambon, kunde komma undan med lögnen att jag ställt vagnen i förrådet och att någon skurkaktig typ stulit den.
Väl framme stod vagnen kvar där jag ställt den. På plats var även väskan med min plånbok som jag tydligen också tyckte skulle luftas lite. Har jag nämnt att jag alltid förvarar min kod tillsammans med mitt kort?
Åter i hemmet noterade jag att ungen var intill oigenkännlighet skitig, att min vita blus nu var helt grå, att jag luktade aningen illa och att jag tagit förrådsnycklarna istället för dörrnycklarna och att dessa inte fungerar för att komma in i lägenheten. Vet inte hur jag tänkte, men kanske tyckte jag att vi lika gärna kunde passa på att bosätta oss i Vasaparken när allt annat ändå var på plats där. Sonen var trött, grinig och hungrig. Han vägrade sätta sig i vagnen så jag gjorde en trött-morsa-manöver och tryckte ner honom på hans färgglada trehjuling med styrpinne, stålsatte mig och begav mig på en 30minuterspromenad till min mans kontor. Köra trehjuling med styrpinne längre sträcka i city under rusningstrafik är vad vi till vardags kallar ett "donttrythisathome-projekt". En timme senare var vi på plats - nu ännu smutsigare efter viktiga traktor-, cykel, och spännande-pinnar-stopp. Mannen suckade, gav oss mat, tvål och skjuts hem. Och dörrnyckeln förstås. En överloppsgärning eftersom jag inte låst dörren.
Jag behöver en morsa. Och ungen kan nog vara utan sin.
15 kommentarer:
Jösses!
Jag glömmer nästan jämt att låsa min cykel (fast jag verkligen tänker på det), de gånger mina cyklar varit låsta kommer de bara bort. Kanske trodde folk att det var någon typ av dolda kameran i parken?
Hahaha! Du är så bra.
HAHAHA! Det var länge sedan jag fått skratta så mycket! Denna dagen verkar bli en bra dag - först vann jag 50:- på en trisslott och sen hittade jag till din blogg. Jag återkommer gärna! PS hoppas du återhämtat dig från "din dag". :)
Gud vad jag är impad av sthlmsfolket som lär både vagn och väska vara! Hurra!
My: Se där. Det var väl det jag visste!
Egon: man tackar och det samma.
Gunilla: jag måste varna för att jag är både ganska orolig och improduktiv.
Duktiga tjejen: eh? va?
Hahhaaha! Det är sånt här som får mig att tro att jag kanske trots allt någon gång kommer klara av att ha barn! Överlever du borde jag också göra det. Kanske. Jag väntar några år till och ser hur det utvecklar sig.
+1 på Egoistiska Egons kommentar.
..det är den ängsliga typen som försökt ställa vagnen där den inte "syns så bra" som hade blivit av med sin. Ingen, inte ens de tjyvaktiga skatorna tror att någon ställer den så synlig, MED plånbok! kinderegg.
Jistanes!
Men tänk så härligt att du har en sådan fin man!
and by the way... jag har en barnsäng att låna ut. Man får måla om den om man vill, just nu orginalljusgrönaktig med skav från 30-40-talet
Fan va underbar du e! Skönt också med likasinnade själar.
Jag har också lyckats med att ställa ifrån mig handväskan, glömma låsa cykeln, gått hemifrån utan att låsa, glömma nycklarna i lägenhetsdörren, tappa cykelnyckeln utanför cykelförrådet (den låg kvar dan efter och jag hade inte ens märkt att den va borta), tappa min sambos mp3 i cykelförrådet och efter typ fem da´r hittade jag den där (jag sa aldrig nåt till honom eftersom jag tappat min egen en tid tillbaka), cyklat från jobbet för o handla, gått hem, trott att cykeln blivit stulen dan efter när jag ska cykla till jobbet, ringer asförbannad till jobbet o säger att jag blir sen (klockan va typ 7 på morgonen) komma på efter halva vägen till fots att jag ställde ju den utanför affären dan innan.
Detta är inte ens i närheten av allt :P
Tack för att du finns;)
Fan vad du är kul, Sara!
Omigen: jag hoppas, väntar och längtar.
Rose och Michanek: tack och rightback at ya!
hahhahaa! Fy fan vad underbart! Tycker alls inte att ongen ska byta morsa.
Du äger i ditt moderskap och barnet kommer växa upp med tillit till ärlighet.
Skicka en kommentar