Ungen är levererad till dagis.
Det är en förbättring. Igår gick det inte alls. När vi äntligen stod där utanför på rätt tid och plats visade det sig att det var fel dag. Måndagen den 22 augusti - förkunnade en lapp på dörren - är dagis stängt pga planeringsdag. Jag skulle precis utbrista i ett "vafanhållerompåmed" då jag såg att texten fortsatte med ett näsvist "…som tidigare meddelat…" och "information vi gått ut med".
Då förstår jag att jag är "en sån där morsa". Jag vet inte riktigt vad det innebär, men jag vet att personal utväxlar blickar som betyder "en sån där morsa".
Det är inte ovanligt att folk påpekar, i detta och liknande sammanhang, skriv upp det i din kalender. Direkt. Och så ser de ut som om de uppfunnit hjulet. Jag är inte idiot. Jag hajjar principen att skriva upp direkt och det låter ju enkelt, men för mig är skriva upp i kalendern en nära nog o-l-ö-s-l-i-g ekvation.
- Man ska äga en kalender. Redan här skiter det sig. För mig är varje år en kamp. I slutet av det tidigare börjar jag fundera på om jag ska ha en fysisk papperskalender eller om allt ska föras in i telefon/dator. Ingen av lösningarna är speciellt bra. Det är krångligt och tar tid att stå och pilla med den lilla luren och papperskalendrar är som gjorda för att glömmas. Slumpen avgör vilket det blir och de år det blir papperskalendrar kan det dröja ända framåt mars-rean innan jag har en. Och
- OM jag har en kalender så ska jag alltså ha kommit ihåg att TA MED den. Och en pennjävel. Om jag har en telefon gäller det att jag orkar föra in data. Jag nämner inte ens hur besvärligt jag tycker det är att synka lurens och datorns kalendrar.
- OM jag sedan direkt för in händelsen (som i detta fall antagligen rapporterades i typ maj) så måste allting sammanfalla med att jag faktiskt kollar almanackan innan jag går. Helst dagen innan. Jag blir i det närmaste provocerad av tanken på att någon gör sådant. Och om jag kollar kalendern så krävs även
- att jag faktiskt KAN läsa vad jag skrivit och
- att jag fört in ALL information. Och inte ett kryptiskt: "15.00" eller "dagis". Vilket allt för ofta är fallet.
Jag tycker verkligen att det här är skitkomplicerat. På riktigt. Så fram tills dess att dagispersonalen (förlåt; förskollärarna) slutar se på mig som om jag vore pedofil när jag föreslår facebook-grupper som informationskälla så kommer jag att vara en "sån där förälder". En sån som står utanför och knackar på planeringsdagar och julaftnar. Och ungens kläder är heller inte märkta med namn och telefonnummer.
Däremot alltid matchade. Jag är nämligen en sån förälder.
7 kommentarer:
Jag använder faktiskt kalender, men jag gör det med samma förströdda sätt som man lovar läsa en bok någon rekommenderar.
Värdelöst med andra ord.
Trösta dig med att det ska finnas alla sorters personer, såna som du och jag också. Dom är att faktiskt att föredra.
Morfen
Medan jag studerade hände det faktiskt att det fungerade med alla de där punkterna. Men då hade jag lagt ner väldigt mycket energi på att få att punkterna att fungera. Nu har jag flera kalendrar i lådan där jag entusiastiskt börjat i Februari. Sen har kalendern trillat ur väskan och aldrig hittat sin väg tillbaka igen. Ska du inte psyka personalen genom att beställa en bunt broderade namnlappar till barnets kläder. Lappar med blommor eller bilar på. Fast de kanske inte förstår humorn.
Hm, jag har ju inga barn. Är man bara "en sån där person" då? Kul saker minns man ju och när det tråkiga överstiger minneskapaciteten och jag tvingas använda kalender blir jag livstrött.
Hahah, det där med kryptiska meddelanden känner jag igen! När man skriver det så tänker jag alltid: "det kommer jag veta vad det betyder" Senare står jag lika korkat dum och undrar vad fan jag menade.
Jag har en väggkalender det händer att jag använder... ibland.. när jag kommer ihåg det.
Annars kör jag på postItlapp-funktionen på datorskrivbordet. Inte alltid det funkar heller dock. Men det är ett bra försök :P
Ha-ha-ha... jag var en sådan förälder också... fläckvis. Eftersom jag slutade röka var alla kläder (t o m strumporna) hysteriskt välmärkta med små, små stygn. ”Design” Yttermyr med ett får i grönt.
Kalender är bara bra om den ligger stationär bredvid jobbdatorn och då bara med sådant som sker på arbetstid. Så länge gossen verkar OK får du väl vara en-sådan-där-förälder.
Ps. Mina ungar stod en gång, fullt påklädda, utanför dagis när jag var 2 (två) minuter sen!
Att ha matchade kläder på sitt barn är också ett sätt att märka dem. Använd ett ovanligt sköljmedel så kan pedagogerna nosa rätt. Jag sitter på två stolar ju. Är en "sån" förälder men INTE en "sån" fröken.
Kaaja: Exakt så! Studentkalendrar fungerar!
Rose: Skönt. Att. Det. Finns. Fler.
Ibland står det "jag".
Retro: säg att du skojar!?
Li.te: Struntar i vilken sorts fröken du är bara du kommer till sonens dagis och är det. Pliiiiiis!
Skicka en kommentar