Hemma på min gata som kallas Vasastan stressar lattekärringar runt med barnvagnar som kostar en normal månadslön och är förbannat jäktade mellan barnens politiskt korrekta aktiviteter och lite snabb-yoga på lunchen. Likt duracellkaniner på tjack rusar männen mellan utveckla-ditt-föräldraskap-kurser, möten med inredningsarkitekter och drink efter jobbet. Alla ser ut som silverfiskar i blixtljus och det mesta går fort-fort-fort.
Utom på Brunke-jävla-bergs-bageri där det av helt oklar anledning är fiiiiiint om det går långsamt. Det är ett mysterium: som en kosmisk överenskommelse mellan bageriets personal och vasastadsborna. Här ska vi stå i timmar och diskutera surdeg, provsmaka, leverera pretentiösa sanningar om vikten av baka med kärlek och inget-säger-inget är brådis. En egen vrå av världen där plötsligt effektueringslagarna upphört att gälla.
Själv står jag alltid där, svettig i kö, och hatar det faktum att ungen älskar deras surdegsfrallor smaksatta med honung. Och att någon idiot någon gång introducerat honom för dessa.
Glasögonprydda, livsodugliga it-konsulter, lutar sig vällustigt tillbaka som för att överblicka surdegshavet och väljer högdraget i timmar mellan rågfrallor och kanelbullar.
Huxflux kommer jag tappa all jävla impulskontroll och skrika: ta du din jävla surdeg och stoppa upp mellan benen så kanske du känner dig mindre stressad när du och ungen har kvalitetstid på biblioteket nästa gång.
//Sur degig morsa
6 kommentarer:
Jag gillar dig om möjligt ännu mer när du är arg. Jag ser dig som en Lilla My fast med en icke-Vasastans-approved frisyr. Hihi.
Du är skön! :P
Ojoj, man tackar!
//Bekräftad argis
Jag säjer som Herman Göring: "-Hör jag ordet surdegshotel så osäkrar jag min pistol".
Den där Göring har, min själ, osäkrat ett gäng pistoler i sina dar:D
*skrattar* Ja, hur hann han med det när han var så svår på morfinet? Han gick nog runt "osäkrad" för det mesta.
Skicka en kommentar