Vardagens mysterier

Jag har aldrig riktigt lyckats greppa diskmaskinens storhet. Jag tänker rätt bra när jag diskar och jag tycker det går fort. Maskinen är liksom bara som en förvaringsmodul där disken får ligga till sig under dagen. Min man är av annan uppfattning därför har vi diskmaskin. Jag skulle förstå den bättre om det bara var att ställa in skiten i den, men (har jag förstått) diskmaskinens delikata inre kräver att man omsorgsfullt sköljer disken så att ingen korv eller majsbit blir en tvärslå i processen. I princip är knivjäveln helt diskad när den ställs i maskinen. Inte helt sällan står jag som ett fån och håller upp en tallrik motljus för att förstå om den är ren eller inte. Jag förmodar att det beror på slump och dagsform huruvida de åker tillbaka i maskinen eller hamnar i skåp och lådor.
Jag väljer att inte nämna det krångliga disktablettssystemet där jag aldrig-säger aldrig lyckas förstå om papperet ska vara av eller på.

Jag vill också ta tillfället i akt att tala lite om sambons besatthet av dörrmattor. Rätt ofta kommer han hem med en ny dörrmatta. Jag tror att det är lite som anorexia och liknande självskadebeteenden - han försöker liksom ta kontroll över alla problem med hjälp av dörrmattor. Som om han tänker sig att all smuts ska försvinna om det ligger en dörrmatta framför dörren, en bakom dörren, en över tröskeln och en som skounderställ. En vid köksingången också. Jag har aldrig sett honom torka av skorna på dem och när han och sonen kommer hem låter han ungen skena in i lägenheten med leriga dagispjuck. Och varje morgon ser jag min make fyrtiofemma omkring i lägenheten och leta nycklar, plånbok och kalender. Kanske tänker han att dörrmattorna utgör en magisk och renande cirkel inom vilken man kan skoa runt som man vill.
En annan gång ska jag prata om nämnd makes inköp av strumpor.

Vad gör ni för konstiga saker i vardan?